Denna dag...

...har varit lite grann som för myran på bilden här ovan...

Inte för att jag har stått vid en avgrund direkt, men jag har idag varit och hälsat på en nära släkting som är på väg bort ifrån oss... Och känt mej liten som en myra... Maktlös, hjälplös - hopplös...

Det är lite tungt just nu, men i morgon tar jag nya tag!

Önskar er alla en fin kväll!

/AnnaKK

Det finns en speciell humlebok som nyss kommit ut.

Författaren är journalist och blev intresserad av humlor när han satt ute i trädgården och fikade en dag.

Det landade då tre olika sorters humlor på hans stol och sedan dess har han krypit runt och letat olika humlor.



Sorligt med din släkting.

Om det är någon tröst så skrev Bo Setterlind en gång:

"Säg inte, att ingenting blir kvar

av den vackraste fjärilen livet gav.

Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort

och försvinner i vinden som stoft, som stoft.

Om fjärliens kropp måste gömmas i grav,

är ändå den svindlande flykten kvar!"

Ja det är jobbigt när nära och kära är på väg

till ställen vi inte vet något om...känner sig maktlös inför det okända...men en tröst är att

ingen mer smärta och oro ...samtidigt är det med ödmjukhet inför vad som komma skall man kan finnas till för den som skall vandra över till det okända..



Man känner sig som den vackra myran...du fått med på fotot....kramar till dig..